Post by Kristina Syk

Vi behöver på bred front i samhället rensa ut delar av våra kalendrar för att leka mera krig. Det är slutpoängen i min personliga årskrönika. Fyra särskilt utvalda punkter om samhällets krisförmåga sett till covidhanteringen sammanfattar vad jag ser från min horisont (några av mina russin i kakan): 1) Vårt sätt att arbeta med de civila beredskapsfrågorna är undermåligt – men behöver inte vara det 2) Försörjningsfrågorna driver på behovet av ett förändrat förhållnings- och arbetssätt 3) Den strategiska krishanteringen behöver utvecklas - och med den förmågan att tänka i flera tidsperspektiv 4) Betydelsen av den enskilda människan för vår förmåga kan inte överskattas Härifrån vill jag peka på en principiell lärdom på metanivå: Beredskaps- och kontinuitetsarbete utgör del av kärnverksamheten för alla som arbetar direkt eller indirekt med samhällsviktig verksamhet. Ur denna lärdom ser jag också en övergripande slutsats tillika uppmaning: Beredskaps- och kontinuitetsarbete både kan och bör utgöra en motor för hållbar organisations-, verksamhet- och samhällsutveckling. Jag vill gärna höra era erfarenheter och slutsatser från året som gått! Caroline Bergström Karin Palmblad Robert Nilsson Freddy Jönsson Hanberg Elisabeth Braw Christina G. Annika Nordgren Christensen Niklas Alm